Bara två dagar efter presidentbytet på Kuba har landet undertecknat två bindande överenskommelser om mänskliga rättigheter i FN... Därmed förbinder sig Kuba att garantera sina medborgare yttrandefrihet, frihet att bilda sammanslutningar och rätt att resa utomlands.
Det låter ju fantastiskt!
Problemet är bara att Kubas utrikesminister som undertecknade överenskommelserna säger att det bara rör sig om en formalisering av de rättigheter som kubanska medborgare har haft sedan revolutionen 1959... Och om det är hans uppfattning om yttrandefrihet och föreningsfrihet, då är jag rädd att inte mycket kommer att förändras.
Ikväll blir det Uppsalastämman! Hurra!
Visst kan man unna människor det ibland, men Kommunal? Fuck no. 
Nej, just det. Det var ju det lilla kruxet ja. Castro ställer inte upp i demokratiska val.http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_887783.svd
Det var på tiden. Ingen annan levande politisk ledare har suttit längre vid makten.
Vi får se om demokrati och välstånd kan få tillträde till Kuba nu, eller om brushan Raul behåller ön i ett järngrepp.
Det finns dessutom en helt annan diskussion, som alltid lyfts när man talar skolplikt:
Vem ska betala?
Är det rätt att staten tar mina skattepengar och lägger dem på andras skolgång?
Jag vet bäst hur mina pengar ska spenderas. Jag kanske medvetet låter bli att skaffa barn på grund av att jag vill spara till en husvagn istället för att betala skola.
Eller bör det inte vara självklart att skolan ska vara hundraprocentigt skattefinansierad?
Alla får ju ta del av utbildningen, precis som alla Sveriges invånare får ta del av polisens beskydd.
Debattartikel från Skolverket i dagens Göteborgs-Posten (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=401845).
Enligt mig finns det olika sätt att förhålla sig till skolplikten:
1. Avskaffa den. Det är inte statens ansvar att barn lär sig saker. Det finns inget sätt för staten att tvinga barn att lära sig saker; vill eleven inte, så vill eleven inte.
De flesta föräldrar sätter sina barn i skolan på grund av att det finns ett personligt intresse i att barnen är allmänbildade, inte för att staten har sagt att de måste göra det.
2. Behåll den. Det är viktigt att Sverige är en upplyst och bildad nation, för att inte halka efter i den globala konkurrensen.
3. Det är inte antalet år i skolan som spelar roll, det är hur mycket eleven lär sig. Förändra skolplikten till en kunskapsplikt, och låt det vara möjligt att gå exempelvis 7, 8 eller 11 år i grundskolan istället.
MSU har länge stått för det sista alternativet. Självklart lär sig olika människor saker på olika lång tid. Dessutom på olika sätt! Det kräver stora krav på en flexibel skola. Jag är övertygad om att det automatiskt löser sig om man har en generös skollagstiftning, som säger att ingenting är omöjligt bara lagen efterlevs.
Utbildningsminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni skriver om "sfi-lyftet" i dagens DN Debatt (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=743809). Alla som någonsin har varit i kontakt med sfi, eller känt någon som har läst sfi, vet att det är en katastrofalt dålig utbildning på de flesta ställen i landet.
Det handlar om att ge nya svenskar ett välkomnande som gör att de kan starta ett bra liv i Sverige. Att inte utvärdera svenskutbildningen och göra de nödvändiga förbättringar som krävs är att strunta i dessa människor.
Därför är det grymt bra att Nyamko och Janne tar tag i saken och styr upp. Förslagen som läggs nu påminner mycket om de reformer som samtidigt sker på skolområdet. Det bådar gott för kommande elever både i skolan och i sfi!
Vänsterpartiet ska även i fortsättningen driva kravet på att både grundskolan och gymnasiet ska vara betygsfria. Betyg för att komma in på ett gymnasieprogram ska inte behövas. Rosanna Dinamarca kan tänka sig att slå samman gymnasieskolan och grundskolan istället, till en enhetsskola.– I dag så börjar man inom högskolan ta fram egna antagningsmetoder därför att man tycker att betygen inte är tillräckliga. Det rör på sig ganska mycket, därför tycker inte jag att politiken kan stå still och hävda att vi ska ha betyg. Man ska kunna vara öppen för att ta bort saker som inte är funktionella i skolan.
Hon har ju helt rätt i sina uttalanden, den där Rosanna. Problemet är bara att hon tror att det bara finns en lösning. Den rätta vägen vore att öppna upp möjligheter för skolorna att själva välja vilket betygssystem de vill använda sig av.
– Vad tjänar betygen till? Är det bara för att vi som politiker ska kunna vifta med ett papper och kunna säga att vi i någon mätning ligger si eller så. Vi kan inte ha en massa politik för att politiker ska bli nöjda, utan vi ska ha en bra skolpolitik för att elever och lärare ska kunna göra ett bra arbete.
"En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med ansvar för tillsyn över och kvalitetsgranskning av skolväsendet m.m. Den nya myndigheten ska även svara för ärenden som kan beskrivas som tillståndsprövning, det vill säga godkännande respektive rätt till bidrag för fristående skolor samt återkallande av sådant godkännande och sådan rätt till bidrag. Barn- och elevombudet för likabehandling ska inordnas i myndigheten, och myndigheten ska även tillhandahålla kansliresurser för Skolväsendets överklagandenämnd. Den nya myndighetens namn ska vara Statens skolinspektion."
